14 februari

Minns du mig ens? Jag tror inte att du tänker på mig lika ofta som jag tänker på dig. Du förstår inte hur mycket du betydde för mig. Du har aldrig förstått. Jag skulle behöva ett stänk av den tiden igen. Så mycket bekräftelse som jag inte får längre. Inte från något håll. Jag skulle behöva lite mer bekräftelse av det slag du gav mig. Du var viktig för mig. Du uppmuntrade mig och fick mig att fortsätta. Ingen annan gjorde det lika bra som du.

I din närhet kände jag mig tillräcklig.

Jag förstår inte hur du inte skulle kunna tänka på mig ibland. Du borde undra vad jag gör. Hur allt gick för mig. Du sa att jag var så jävla bra. Att allt jag skrev var mästerverk. Du kanske har glömt det. Jag kommer aldrig att glömma dig. Vill aldrig glömma. Jag önskar att jag kunde berätta för dig hur mycket du betydde för mig under de där åren. Det kan jag aldrig göra. Ingen förstår.

Människor. Vissa blir så viktiga för mig.

Andra springer jag ifrån så fort som möjligt.

13 februari

Jag stannade hemma i dag. Det är en låg dag. När jag har sådana dagar kan jag inte - vill jag inte - gå iväg till skolan. Sitta med en massa kurskamrater som jag inte kan namnet på och prata om någon tråkig gubbe som har skrivit någon tråkig, akademisk bok. Jag tycker inte om anonymiteten på universitet. Man är ingen. Man är ett nummer. Numret på sitt studentkort. Nya lärare hela tiden. Ingen lärare bryr sig. Inga relationer byggs upp.

Så är det.

Jag tycker inte om det. Den känslan. Livet känns så meningslöst när alla är så långt ifrån varandra. Jag vill komma nära. Ytliga relationer känns så fattiga.

///

När jag har sådana här dagar funderar jag mycket över mitt liv. Jag vet inte vem jag är. Jag har inga riktiga vänner. Har aldrig haft. Ju mer jag tänker på det, desto mer sant inser jag att det är. Som person har jag väldigt svårt för att prata om saker. Kan aldrig öppna upp mig helt och fullt för en annan människa. Därför har jag nu inga riktiga vänner. A är min bästa vän. Men jag skulle aldrig kunna prata om allt, ens med henne. Jag har vänner som jag träffar ibland. Tar en kaffe med. Spelar gitarr med. De berättar att de har pratat om livet och döden och sex och drömmar och livsplaner med sina andra vänner. Våra gemensamma. Jag skulle aldrig kunna prata om sådant.

Det är därför jag skriver så mycket. Papperet lyssnar men dömer aldrig.

///

hur blev jag den här / i magen finns alltid en skavande rädsla / vill inte göra fel / vill aldrig göra fel